For love
”For love”
Made with Marc Chagall in mind. The flying people. I´ve started to discover a new way of creating, in a way more back to how I did several years ago. I´m very excited to create new images!
”Dust”
This image was shot in 2015. I´ve saved it in a special folder the last years because I think it had something special (and I love dust and everything magical!) I finally edited it a bit.
The image is very small and I actually like it. If it would be a print, it would be small!
The original image to the right, to the left is the edited one:
The dust was created with baby powder in the woods.
And suddenly the moon
I felt like doing a dreamy edit of an old picture, so I replaced my dear bubble with a moon.
The original photo was actually shot as a test shot, back in 2011. It´s 9 years ago! The test shot was taken for this image, that I created for my series Finding Peace.
Time flies 🙂
Examensprojekt på HDK-Valands hemsida
Nu finns alla programmens examensutställningar online via HDK-Valands hemsida.
Gå in här för att se elever från film, foto, design mm. Jättekul att ha allting samlat!
UGot Distance
Utställningen fick ett nytt namn: UGot Distance.
Imorgon, fredag 15/5 kl 15:00 blir det digitalt vernissage. Sedan kommer utställningen ligga uppe för den som vill se.
Idag är en känslosam dag. Dagen innan vår examensutställning. Det känns väldigt speciellt. Mer speciellt än jag kunde ana.
Nu står jag plötsligt här, vid vägens ände, och jag känner under fötterna hur vägen tar slut, den liksom delar sig och bryter sig ut i någonting annat.
I vad vet jag inte. Men det får jag se. Först blir det vernissage och bubbel!
I had quite a lot of expectations
Den 15 maj har vi vernissage med HDK-Valand. På en digital utställning. Den nya titeln är nu I had quite a lot of expectations. Kl 15.00 blir det digitalt vernissage.
Inställd examensutställning
Så blev vår examensutställning inställd. Den 25 april skulle det vara vernissage för vår samlade utställning med elever från både kandidat- och masterprogrammet på fotografi. I mars beslutades att undervisningen ska utföras på distans och de flesta utställningar har nu blivit inställda.
Jag kände en lättnad först. Jag har varit så stressad över utställningen för det har varit otroligt mycket att ordna med. Det skulle kosta mycket pengar och jag skulle behöva bygga podier och trolla fram tid som jag egentligen inte har eftersom jag jobbar på två jobb samtidigt som skolan. Därför kändes det skönt att tänka på en digital utställning istället. Flytta ut mina bilder och min film till en digital plattform.
Men självklart är jag besviken över den missade möjligheten. Det har alltid känts som en stor sak att ställa ut på Röda Sten Konsthall, med många som kommer och tittar, kanske recenserar utställningen.
Jag har i alla fall redan börjat fundera på en digital lösning för mitt verk. Jag tycker ju sånt är väldigt roligt så det känns inte som ett minus, snarare som en roligare utmaning än att behöva bygga massa saker för hand. Det digitala passar mig bättre helt klart!
Chasing a mirage: Min examensutställning på Röda Sten Konsthall
Det handlar om förnimmelser. Övergångar, mellanrum, osynliga tillstånd. En flyktighet som tycks pulsera genom livet.
Den 25 april har vi vernissage för vår examensutställning med HDK-Valand. Jag ska ställa ut inne i en svart box. Det passar mitt verk bra att gå in i ett separat rum. Ett litet rum inne i det stora rummet, ”Katedralen” på Röda Sten Konsthall. Bli omsluten av mina bilder och min video.
Jag är nervös över hängningen. Det måste bli bra med projektor och hängning av bilder. Vi har två veckor på oss att bygga hela utställningen och hänga allting. Det kommer bli otroligt intensiva veckor. Men det kommer såklart bli jättebra i slutändan! Just nu längtar jag tills allt är upphängt och klart och jag kan pusta ut.
Nu har jag bestämt mig för vilka bilder jag ska ha med. Det blir två panoramabilder, ca 2 meter breda:
Och så blir det en videoprojektion som består av långsamma övergångar mellan dessa stillbilder:
Jag skriver mycket om mitt arbete. Mest för mig själv, för att förstå. Det är svårt när allt går fort och jag inte hinner låta processen vara i ovisshet. Eller den är i ovisshet, men samtidigt tvingas jag formulera mig kring den. Men det hjälper. Det hjälper att sätta ord på, beskriva, omforma. Men det ändras hela tiden.
Ett tillstånd av att alltid jaga någonting annat. En ovisshet. Något som inte är greppbart.
