Det handlar om förnimmelser. Övergångar, mellanrum, osynliga tillstånd. En flyktighet som tycks pulsera genom livet.
Den 25 april har vi vernissage för vår examensutställning med HDK-Valand. Jag ska ställa ut inne i en svart box. Det passar mitt verk bra att gå in i ett separat rum. Ett litet rum inne i det stora rummet, ”Katedralen” på Röda Sten Konsthall. Bli omsluten av mina bilder och min video.
Jag är nervös över hängningen. Det måste bli bra med projektor och hängning av bilder. Vi har två veckor på oss att bygga hela utställningen och hänga allting. Det kommer bli otroligt intensiva veckor. Men det kommer såklart bli jättebra i slutändan! Just nu längtar jag tills allt är upphängt och klart och jag kan pusta ut.
Nu har jag bestämt mig för vilka bilder jag ska ha med. Det blir två panoramabilder, ca 2 meter breda:
Och så blir det en videoprojektion som består av långsamma övergångar mellan dessa stillbilder:
Jag skriver mycket om mitt arbete. Mest för mig själv, för att förstå. Det är svårt när allt går fort och jag inte hinner låta processen vara i ovisshet. Eller den är i ovisshet, men samtidigt tvingas jag formulera mig kring den. Men det hjälper. Det hjälper att sätta ord på, beskriva, omforma. Men det ändras hela tiden.
Ett tillstånd av att alltid jaga någonting annat. En ovisshet. Något som inte är greppbart.